Mjölken gör osten

När jag var liten hände det att jag fick följa med farmor och hämta mjölkkannan. Det var inte långt från farmors hus till bonden Karl-Gustav och Ingas och när vi kom fram stod farmors mjölkkanna i sällskap av några andra kannor på en rödbrun träbänk som stod lutad mot ladugårdsväggen. Jag fick också vara med när farmor tog fram den kalla mjölken och skummade av grädden och hade man tur fick man sig en skvätt av den feta, goda grädden.

Nu är det länge sen man kunde hämta mjölkkannan hos Karl-Gustav och Inga men för några veckor sedan hälsade jag på min vän J  i Västergötland. Han har sedan tidigare får och höns och nu hade han skaffat sig en ko. Eller närmare bestämt en Rödkulla  med fjolårskalven och så en liten kalv på några veckor. Även fast den lille kalven var hos sin mamma och diade fanns det gott och väl flera liter mjölk över per dag som J, efter nogranna hygienrutiner, mjölkade ur kossan för hand. En häftig och exotisk upplevelse för både mig mig och barnen.

När J bjöd på mjölken (då kall, ljummen mjölk lockar inte direkt) blev det så tydligt för mig vilka smaknyanser man går miste om när man pastöriserar mjölken innan osttillverkningen. Opastöriserade ostar brukar smaka mer, dofta mer och ha en bredare och mer komplex smakbild och allt detta blev väldigt konkret när den råa mjölken kom upp på bordet. Mjölken gör osten, inget snack om den saken.

 

kossankommer mjlkakossan mjölk

No comments yet.

Kommentera